Idag är ingen bra dag. Tårarna flödar ner för kinderna och allt som har hänt de sista veckorna bara rusar förbi ögonen i full fart. Känns som att jag tittar på en film där jag själv är huvudpersonen. En sån riktigt patetisk film med en huvudperson som går in i väggen om och om igen.. Förstår inte alls hur jag ska kunna lyfta mig ur soffan och gå till jobbet. Kunna vara normal, skratta och leva och tro på livets goda. Hur ska jag kunna gå till jobbet och ge barnen något, kunna ge dem något varaktigt, kunna ge av mig själv för att göra deras dag bra och lärorik?

Men jag sitter här ett tag till. Sitter här och hoppas på att all sorg rinner ur mig så att det bara blir det där tomma skalet kvar.. Som tur är har jag en stund kvar tills jag måste åka så jag sitter här och hoppas och drömmer mig bort, låter tårarna falle för de behöver få komma ut.. Men oavsett hur svart allt känns nu så vet jag en sak.. "It´s gonna be a good day" och allt kommer att lösa sig. Den där semestern om en vecka känns oerhört välbehövlig nu så jag hoppas att molnen håller sig borta så att jag snart kan få gå barbent i en värmande Floridasol.. take care!